"Så kom dagen jag väntat på länge.. Dagen jag glömde allt omkring mig och bara var i denna stund. "

Det regnade hela förmiddagen.. solen bröt sakta fram när jag kom till stallet. Indy kom till mig när jag gick till hagen med grimskaftet hängandes slappt i handen. Jag hade ropat hennes namn, nu skrittade hon rakt upp till mig.

Det var skönt att stryka handen mot hennes varma mule efter den kalla körstunden. Hon såg på mig med sina varmt bruna ögon, alert.

Efter att jag bundit upp henne, borstat igenom henne sedvanligt och sedan tvättat henne från topp till hov tills hon var skinande ren, satte jag på henne täcket innan jag avnjöt en varm kopp kaffe. Medans hon torkade funderade jag en stund över dagen och allt som snurrade i huvudet just då. Försökte ruska av mig stressen , men det kändes som att den bet sig envist kvar i bröstet. Kunde känna hur det krampade.

En bra stund senare, snarare x-antal timmar, kom min väninna hem, hämtade sin fina springare och spände honom framför vagnen efter tillsyn. Då bar det strax av till grannen att sadla mitt sto under westernsadel (som vi lär köpa), första gången för oss sen jag fick henne. . Satt i kärran, med tyglarna långa efter, Indy skrittandes bakom oss och bara slappnade av, lyssnades till Pernilles glada prat.  Jag log stort  en stund. Smärtan bultade i höger sida av nacken och axeln, men jag ignorerade det mer för varje minut som gick.

När jag väl sadlat upp, känt efter så att den låg bra på henne, så satte vi av med fart in i skogen.. Jag kände Indy trippa under mig full med kraft när jag höll tillbaka henne, jag satt stadigt med sitsen i sadeln.. tyglarna kortade, väntandes på rätt ögonblick... När dom kört ifrån oss en bra bit uppför backen in i skogen, släppte jag tyglarna. På en millsekund laddade Indy bakbenen under sig och med ett rejält skutt framåt slängde vi oss in i hisande galopp. Jag blundade, andades, öppnade ögonen, skrattade, och manade på henne. ..hon gjorde mig inte besviken den kvällen.  En tår rann nerför min kind innan vi saktade av någon kilometer senare.

2,5 timme av ren, njutning, exstas av att rida, känna samarbetet med min fina springare.. mer än bra väns sällskap, frihets känslan i bröstet som bultade av upprymda så som lugna känslor.  Terapi för en hästsjäl säger jag bara. "The shiet for meh!"  Vi red längs med vackra grusvägar, skogsvägar och förbi fina hus, gårdar som stod i kvällsskymningen och såg allmänt ensamma ut. Två vackra hästar kom springandes upp till vägkanten när vi red förbi en gård i skogen, vi tittade på dom med ett leende och funderade båda två, om vi en dag kanske skulle få en chans .. Morgondagen kommer berätta sin historia inom sin tid.  Men hoppet ligger alltid där- vakandes inombords natt som dag! 

Indy har räddat mig i mina svårigheter minst lika mycket som jag räddat henne ur hennes svårigheter och olycklighet. Tillsammans mot framtidens ljussken, igenom svåra tider. Man ska icke ge sig, när det blir tufft och livet spottar på en ska man bita ihop, spränga världens leende och säga "Efter botten når man toppen.. Bring it!!"  2,5 år snart och vi har överlevt det hittills. Vi ska nog klara resten av livet ska ni se, det finns inget bättre än själva livslusten inombords. Även när vi tror vi tappat den, påminner våra hästar och hundar oss om att den finns där än. Glödandes, väntar på att fatta fyr ordentligt bara ! 

Peace out -

Emmelie 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      "What is time, to thee?    Born into this mad world of.. human kind. Things to be done at every single moment, schedule to follow or perhaps simple fact of fhysical activities like eating, sleeping just to wake up to another day, w...

What has happened, once again one year or perhaps two, has passed me by. Time elapses on silver wings carried by new tides, new storms. Like none before our weather is changed into a trophic disaster, of stormy winds that beats houses, cars, ca...

                                            Im Barely Breathing, Afraid Not to Believe It    Im finding myself cornered by one of the most last expectable things; my very own feelings. How to play this one thru? Im not sure, but I will just ...

                          Ett andetag, det skiner , jag kisar.. ett nöjt frust når mina öron, jag blundar. Jag kan dö lycklig-         Livet har rockat på hårt på sistonde, min hund har lämnat min sida för nya äventyr, vilket var rätt val att ...

                                  ..you just wont forget about. Like this one, finally one picture caught my pack on the same lens.   I feel like saying this to everyone out there tonight;   Sure, life is a rough ride thru any time at day ...